Kapitel 1: Drakens ankomst

Det var en gång en liten stad vid namn Kumla. Staden var känd för sina gröna ängar, vackra kalkstenar och historisk skoindustri. Människorna i Kumla var vänliga och hjälpsamma mot varandra, och de levde i relativ harmoni och balans.

Men så en dag, när solen var påväg ner och stjärnorna började tändas på himlen, hände något magiskt. En stor, vis kinesisk drake flög genom Kumla stad och landade intill en liten sjö nere vid stadens vackra park. Människorna blev förvånade och samlades runt draken för att se vad detta kunde betyda.

Den visa draken tittade på människorna med sina kloka, vackra ögon och talade med en lugn röst: "Mina kära vänner, jag är en drake från det förflutna och jag har kommit till er stad för att sprida min visdom och hjälpa er att förstå er del i universum. Jag har rest genom tid och rum, över berg och dalar för att möta er och dela med mig av mina kunskaper."

Människorna i Kumla var förvånade och glada över att få möta den visdomsfulla draken. De lyssnade uppmärksamt när draken berättade om vikten av att vara snäll mot varandra och att respektera alla levande varelser, också naturen. Draken talade om att vi alla är en del av universum och därför har en skyldighet att vårda och skydda det. Drakens ord löd: ”Gör ni ont mot någon annan, gör ni ont mot er själva. För att bättre förstå hur allt det fysiska och allt det andliga hänger samman skall jag berätta för er om de 5 kinesiska elementen”. Människorna i Kumla var förvånade över drakens ord, de hade fått lära sig att drakar är elaka varelser men förstod nu att det inte stämde. De var också nyfikna på vad mer draken hade att berätta och lyssnade uppmärksamt när draken började berätta sin mytologiska historia.

Kapitel 2: Drakens berättelse

Draken berättade att den hade levt i en tid då människorna inte förstod vikten av balans och harmoni. De var giriga och själviska och tänkte bara på sig själva. Detta ledde till konflikter och olycka i deras samhälle.

En dag bestämde sig draken för att lämna denna tid och resa till framtiden för att hitta en plats där allt levande var i balans och harmoni. Men något gick fel under resan och draken hamnade istället i Kumla, en stad som gärna ville men ibland hade svårt att helt efterleva dessa principer.

Draken förklarade för människorna att de hade en unik möjlighet att lära sig av hans visdom och att förändra sitt samhälle till det bättre. Han sa att om de kunde förstå balansen mellan arbete och vila, glädje och sorg, och ge och ta, skulle de leva i harmoni och lycka.

Människorna i Kumla lovade att följa drakens råd. De förstod att det var en ära att ha draken i sin stad och att de hade fått en unik möjlighet att förändra sina liv.

Kapitel 3: Förändringens tid

Efter drakens ankomst började människorna i Kumla att förändras. De började prioritera tid för vila och återhämtning, och de insåg att det var lika viktigt som att arbeta hårt. De lärde sig att vara tacksamma för de små glädjeämnena i livet och att inte ta saker för givet.

Människorna i Kumla som alltid varit hjälpsamma mot sina vänner började nu göra en sport i att hitta fler och främmande människor som de kunde dela med sig till och ge en hjälpande hand. De förstod att genom att ge till andra kunde de skapa en bättre och mer harmonisk värld för alla. Allting blev roligare och räckte till fler när man delade med sig, samarbetade och bjöd in varandra.

Draken påminde dem om den grundläggande balansen, att varje varelse behöver ge tillbaka lika mycket som den tar. Skörden som bonden får på sin åker blev mat till stadsborna men marken där den vuxit hade gett bort mycket av sin näring. Nu lärde sig människorna att samla sin kompost och ge den till bonden. Den som behövde tröst och sökte stöd från andra gav sedan tillbaka med sin glädje och tacksamhet för att den fått känna respekt och omsorg. Med tiden blev Kumla känt som en stad där människorna tog hand om varandra, sin stad och levde i balans och harmoni. Draken från det förflutna hade påmint dem om livets helhet och vikten av att vara i harmoni med sig själva och omvärlden.

Och även när draken sedan länge flugit vidare fanns minnet av den kvar i allas hjärtan och den fortsatte att vara en del av Kumlas historia, en symbol för visdom och balans. Människorna i staden berättade sagor om draken för sina barn och barnbarn, och det blev en självklarhet att se på livet som ett äventyr där alla hjälps åt, gör sitt bästa, respekterar varandra och ger tillbaka lika mycket som de tar.

Och om kvällarna när solen gick ner och stjärnorna tändes på himlen, kunde man ibland höra en mjuk viskning i vinden som sa: "Kom ihåg, balans och harmoni är nyckeln till ett lyckligt liv." Och människorna i Kumla nickade och förstod att de var välsignade att ha haft draken från det förflutna i sin stad.

Så slutar sagan om draken från det förflutna, en berättelse som bär på uråldrig visdom och som hjälpt barnen i Kumla att somna med en känsla av lugn och harmoni i sina hjärtan.

Genom historien har draken varit central i otaliga legender både i Öst och Väst. Ofta har den symboliserat såväl styrka och visdom som mysterier. En markant skillnad är dock att medan medeltidens Europa avbildade den som en blodtörstig, eldsprutande och ondskefull best, har den i Asien varit en central gestalt för godhet, visdom och andligt stöd. Draken är då en allsmäktig varelse med stor intelligens, välvilja och bringare av positiv Chi, kosmisk energi som för med sig välsignelser och lycka. Speciellt i Kina är himmels-draken en central och viktig identitetsskapande symbol, något som återspeglas i uttrycket ”Lung Tik Chuan Ren”, som kineser över hela världen med stolthet kallar sig, det vill säga ”drakens ättlingar”.

Drakar har enligt många österländska filosofier makt över regn, floder, hav och sjöar och har därför tempel tillägnade dem i förhoppning om välgång kopplat till vatten.